Bonadsmuseum
Unnaryd
Museum for Swedish folk art paintings
Om museet och samlingen
Bonadsmåleri:
Kulturarv och berättarkonst
Bonadsmåleriet i sydvästra Sverige har sitt ursprung långt tillbaka i medeltidens målartraditioner. Enkla motiv med rena klara färger hälsar betraktaren välkommen till målarens värld. ”Jag hoppas att du ska tycka om min bonad för då kommer du nog att anlita mig igen”. Det fanns en ömsesidig relation mellan målarmästaren och hans kund.
Det sydsvenska bonadsmåleriet slår an en mild och vänlig ton och är regionens svar på kurbitsmålning och dalahästar. I Unnaryd exponeras ett 50 tal välbevarade verk från bonadskulturens blomstringstid.
Ursprung för samlingen
Hembygdsföreningen hade på 70-talet fått en donation från gården Sjö, utanför Unnaryd, bestående av ett 10-tal mycket välbevarade sydsvenska bonadsmålningar.
För att både visa och aktsamt bevara dessa beslutades att bygga ett museum i Hembygdsparken. Huset invigdes år 1986 av professor Nils-Arvid Bringéus, Lund. Det är byggt av armerad betong, håller en jämn luftfuktighet om 45-50% och är mörkt så att de känsliga färgerna och väven ska bevaras. Idag visas ett 50-tal bonader i Museet.
Unnaryds samling
I Unnaryds bonadsarkiv finns en permanent utställning av klassiska målerier från det sydsvenska bonadsmåleriet.
Från alla hörn i Bonadsriket, det forntida folklandet Finnveden inspirerades lokala soldater och skogsbrukare till att måla bonader. Det var högsta modet i Frihetstiden och typiska stilarter som utvecklades delas idag in i så kallade ”skolor”.
Unnarydsskolan
Strax utanför Unnaryd hade Nils Lundbergh (1718-1788) sin målarverkstad.
Som indelt soldat hade han kommit till Unnaryd och lärts upp i bonadsmåleriet av kyrkomålaren Anders Sillmann. Medhjälpare i Nils verkstad tog så småningom över kundkretsarna och spred i sin tur hans målarstil i Bonadsriket.
Med tiden myntades begreppet
Unnarydsskolan som ursprung för Lundberghs bonadsmotiv och målarmanér.
Av Nils Lundberghs hand finns i dag ett 70-tal kända bonadsmålningar bevarade.
Bonadsmuseum har flera mycket välbevarade original från så tidigt som 1760 talet som föreställer ”Vise männen” och ”Bröllopet i Kaanan” samt några dråpliga jaktscener.
Brearedsskolan
Johannes Nilsson, liksom sin far Nils Svensson kom från Breared. De hjälpte till i Nils Lundberghs målarverkstad och utvecklade en alldeles egen stil som benämns Brearedskolan. Johannes rankades som den duktigaste av bonadsmålarna och har inspirerat många efterkommande. Åtskilliga av hans bonader har gått i arv genom sju generationer på gårdar i bygden innan de så småningom kom till Bonadsmuseum.
Åsskolan
Anders Eriksson kallades "Klockaren i Dravö" och står som huvudman för Åsskolan. Han var produktiv under närmare 60 år och även om han som en kyrkans man var klockare i Västbo Ås så var inte alla hans bonader präglade av någon utpräglad gudsfruktan. Tvärtom införde han tidigt ganska profana motiv inspirerad av folkliga anekdoter och berättelser. Ett stort antal av hans bonader finns bevarade i dag och i Unnaryds bonadsmuseum hänger såväl den första han målade 1795 som den sista från 1854.
Femsjöskolan
Företräds av Per Svensson i Duvhult och Anders Bengtsson i Norra Bökeberg. De var lantbrukare utmed den landsväg som går mellan Breared och Unnaryd. De har kunnat lära sig bonadsmåleriet av Johannes Nilsson när han tog in hos dom på sin väg upp till sina kunder i Unnaryd. Per i Duvhult var farbror till Bernhard Jönsson som ännu 100 år senare förde traditionen vidare med sitt bonadsmåleri i Färgaryd.
Sunnerboskolan
Per Nilsson i Ljushult, Vrå var medhjälpare i Lundberghs målarverkstad och lärde sig där konsten att framställa bonadsmålningar. Hemma i Vrå hjälpte hans barn till och här utvecklade de en alldeles säregen stil, Sunnerboskolan. De kom på att nyttja överblivet makulatur från pappersbruket i Skeen och kunde således börja måla direkt på slättstruket papper i stället för det arbetskrävande linet man tidigare fått använda. I Sunnerbo gick det undan, nästan som massproduktion när familjen hjälptes åt och inspirerade varandra. Storebror Nils Persson tog över när Per Nilsson drog sig tillbaka och i flera generationer producerade Sunnerboskolan bonader som kunde säljas på marknader och spridas vidare av gårdfarihandlarna.
Kind- och Knäredskolorna
Även trakterna av Kinds härad och Knäred räknas till det sydvästsvenska bonadsmåleriet. Men vägsystem och kommunikationer orterna emellan var så pass begränsade att det knappast var några verk därifrån som letade sig fram till Unnaryd. Inte heller Albo-Kinnevald målarna finns representerade på Bonadsmuseum.
Sven & Gustav Norberg
​
Gustav Norberg var en utbildad dekorationsmålare. Han kom till Unnaryd som indelt husarsoldat och målade på beställning åt lokala hemmansägare. En del av hans bonader finns fortfarande kvar men i Unnaryd har vi endast någon. Gustav ställde sig lite utanför kretsen av bonadsmålare och tillät inte sonen Sven att måla bonader. Sven följde i faderns spår som dekorationsmålare och först fyra år efter hans död vågade sig Sven på att måla en bonad. Motivet med ”David och Goliat”, hänger ovan för dörren i museumsarkivet. Av någon anledning valde Sven till målarduk en baksida av Anders Erikssons bonad ”Lyckans hjul”. Anders som var en flitigt anlitad kollega i grannsocknen ansågs kanske som konkurrent om uppdragen? Kunde det vara en viss rivalitet mellan Gustav och Anders som låg bakom Svens val av duk? Inte heller Svens dotter Carolina Norberg fick ge sig på bonadsmåleri utan fick stå tillbaka och blev en aktad och eftertraktad målare av kistebrev och välgångsönskningar.
Bernhard Jönsson
(* 1893 - † 1992)
Bernhard Jönsson, Färgaryd, kopierade tillsammans med hans son Uno de gamla mästarna men skapade också nya motiv, precis som allmogemålarna gjorde. Bernhard Jönsson var en sentida släkting till bonadsmålaren Per i Duvhult. Bernhard utvecklade en tydlig egen stil. Hans signum var BJ och när han fick hjälp av sonen Uno lade han till ett U i signaturen BUJ.
Torsten Bengtsson
Unnaryd (*1921–2005)
Efter ett långt yrkesliv kom Torsten Bengtsson tillbaka till sin födelseby Unnaryd och kände ett kall att ta upp bonadsmåleriet. Till en början kopierade han de gamla mästarna men som intresserad amatörkonstnär låg det lätt för honom att utveckla en egen stil. Torsten Bengtsson var inspirerad av Johannes Nilsson och genom honom fick så bonadsmåleriet ännu en chans att leva vidare.
Sue Prince
Sue Prince, konstnärinna från England, upptäckte bonadsmåleriet under en resa till Unnaryd år 2004. Hon fick lära sig hantverket av Torsten Bengtsson och blev en av få levande människor som behärskade den urgamla svenska bonadstraditionen.
Under 10 år kom Sue till Bonadsmuseum i
Unnaryd och höll målarkurs så att nya målare kunde få tillfälle att sätta sig in i hantverket. Bonadskurserna har levt vidare sedan 2005 och hantverket har idag upplevt en renässans tack vare Sue.